OBS! Starkt inlägg.

Vad gör man när man får reda på att en människa som man inte står så nära men ändå tillräckligt nära för att bry sig om mår så dåligt att han skadar sig själv allvarligt? Kanske inte ens är i livet längre.

Flera gånger under en längre tid har jag förstått att personen i fråga har hoppats på att jag ska ta honom under armarna och bära honon genom livet till dess han själv förhoppningsvis skulle få tillbaka tillräckligt med styrka för att stå på egna ben.

Jag har förklarat vänligt men bestämt att jag har burit färdigt och inte har några som helst planer på att försöka leva någon annans liv - framför allt har jag förklarat att det inte fungerar så. Att det inte är ett hållbart sätt att få ordning på sitt liv. Jag har uppmuntrat personen att själv göra jobbet och söka den hjälp som finns att få. Att hitta inspirationen i sina barn. Det har inte gått så bra!

Om det som jag har fått höra idag stämmer så är det riktigt tragiskt att en människa ska behöva må så dåligt mitt ibland oss att han väljer att ta sitt eget liv. Trots det är det ett eget val och jag vägrar att känna skuld för en annan människas val och handlingar. Jag hoppas att informationen är felaktig och om inte, att du fått den ro i själen som du söker.