Ingenting blev som det var tänkt

Inte var det mycket jag kunde göra hos trasig vän annat än att konstatera att han var alldeles för trasig för att vara kvar hemma. Att få in i min lilla bil var inte ens att tänka på så jag ringde sjuktransport som blev en ambulans. Med tanke på det skick han var i så bestämdes det att han skulle smärtlindras rejält innan de gav sig av mot akuten. Fyra timmar senare var det dags att åka dit och hämta och nu gick det med nöd och näppe att få in honom i bilen. Iväg till jourapoteket i stan och sedan hemtransport med rejäl medicinpåse i knät. Ja, det var den dagen och nu sitter jag här elva timmar och furton mil senare. Jag hann i alla fall köra ett par maskiner i tvättstugan.