Man ska inte sticka ut hakan

och påstå att man är lycklig för då är risken överhängande att man åker på en käftsmäll .... och det gjorde jag i natt. Halva natten tillbringades med huvudet halvvägs nere i en spyhink vridandes mig i magplågor och andra halvan på Huddinge sjukhus efter ambulanstransport. Jag var inte särskilt uppkäftig kan jag upplysa om. Högt blodtryck, låg puls, inga stickbara blodkärl, undertemp och en smärta som knappt går att beskriva. Men vet ni vad, jag tänker påstå det igen .... att jag är lycklig för genom hela natten och den här dagen så har jag haft inte bara toppenpersonal utan också världens underbaraste människa vid min sida. Trots att han knappt har fått en blund i ögonen på 38 timmar så har han haft koll på allt. Jag älskar dig mitt ♥:a! Jag borde kanske stannat kvar lite längre men jag är nu inte gjord så, så nu är jag hemma igen. Vad det var som hände? Vet inte säkert men troligtvis gallan eller ett mindre tarmvred. Jag är i alla fall bättre nu. Kram!