"Ryktet om min död är betydligt överdrivet"

skrev en gång Mark Twain. Så verkar fallet vara även i denna tragiska historia. Skönt ...... och samtidigt betyder det att en olycklig människa är tillbaka på ruta ett och har ett långt och hårt arbete framför sig. Vad kan vi göra? Vi som är runt omkring. Alla vi som flackar med blicken och ler lite generat åt en människa som helt uppenbarligen inte kan ta hand om sig själv. Inte nu. Som inte förmår. Inte hittar fotfästet i tillvaron.

För min del vet jag vad jag kan göra. Jag kan stanna upp och lyssna en stund. Ta på allvar.

Jag kan inte leva åt en annan människa. Inte göra saker som jag inte vill för att tillfälligt lindra. Jag kan inte heller bota depression eller missbruk men jag kan föreslå utvägar, jag kan uppmuntra och jag kan larma. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag hoppas verkligen att du tar nya tag och finner styrkan och motivationen till att göra jobbet. Du kan! Du måste kunna!