Examensprov i separationsångest

Jag är, som jag förmodligen har sagt förut, fullt och fast övertygad om att det som händer i livet är menat att lära oss någonting, nästan alltid om oss själva. Jag tror att vi har våra livsläxor och så får vi uppgifter för att tvingas att ta itu med dem.

Jag har ett ganska stort problem med separationsångest. Det kan t.ex. innebära att jag låter bli att släppa in folk i mitt liv av rädsla att förlora dem eller att jag låter bli att göra mig av med folk som jag inte mår bra av för att det är jobbigt med separationer. Det innebär också att jag får en känsla av att folk inte finns om jag inte ser dem, att de aldrig ska komma tillbaka om de är borta en vecka.

Jag har blivit mycket bättre på det här de senaste åren och har också fått en del "uppgifter" för att komma dit. Människor som jag har mött för att kunna träna mig på det här. Nu har det blivit dags för "examensprov i separationsångest". Jag blir tvungen att lita på att två människor som betyder oerhört mycket för mig finns kvar trots att jag inte ser dem. Att de kommer tillbaka på ett eller annat sätt även om de är borta ett tag. Och vet ni vad? Jag kommer att klara det!