söndag 29 augusti 2010

Pang!

Rätt som det är, utan förvarning hinner det ikapp en. Det som man antingen sprungit i från eller skjutit framför sig för att slippa. Pang! Luften går ur och benen viker sig. Det går inte att stänga av. Det finns inget stopp. Det ska nog vara så. Det är säkert bra på något sätt, det gäller bara att komma på vilket.

Inga kommentarer: