Kontantkort en bra start för barnen
7 år sedan
lördag 27 december 2008
Nu sitter vi här
bredvid varandra och jobbar sida vid sida. Mysigt! Det blev i och för sig inte så mycket av med det jag skulle göra för min skrivare har tydligen sagt upp sig. Jag orkar inte tänka på det just nu. Det får bli morgondagens bekymmer. Det ställer till det lite för mig eftersom vi närmar oss årsskiftet och jag har bokföring som behöver göras klart. Jag får ta med mig filerna på ett USB-minne till jobbet och skriva ut dem på måndag. Nej, nu ska jag ägna mig åt att hänga över axeln på Pelle när han jobbar. Alltid retar det någon ;-).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är inte bra att ta med sig jobbet hem, det stressar mest :-)
Ledig tid är ledig tid ;-)
Ja, nu blir väl Pelle retad nä du hänger över axeln...
Hälsa Pralinen !
Det var en natt fröken Uggla,
hon satt på sin gren och fundera.
Då fick hon höra nånting som prassla i löven brevid,
och hennes hjärta det banka och bulta och börja vibrera,
hon kunda knappt tro att det var sant det hon nu fick se.
För där på grenen brevid satt Per Uggla och blyga och blinka,
det var ju honom som hon sedan länge hade så kär!
Hon hade suttit och längtat och väntat i många nätter,
och hon var vansinning, galen, förälskad i Ugglan Per.
Hon ropa:
vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de
bom-bom
vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de
bom-bom
vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de
bom-bom
Han svara:
vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de
bom-bom
vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de
bom-bom
vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de-vi-de
bom-bom
Och Per förstod att han också var kär i fröken Uggla,
ja, ärligt talat så var han kär som en klockarkatt!
Och storskogsnatten omkring dem den blev med ens bara deras,
där de näbb mot näbb så ömt tillsammans satt.
Och silvermånen den lyste på två små kära ugglor,
och utav detta kan även vi människor kanske förstå:
Trots att vi inte är kloka och visa som ugglor,
så kan vi lära av visan i skogen som lyder så:
Hon ropa:
...
Så nuförtiden så är det trångt på ugglegrenen,
där Per en gång i sin ungdom blev brudgum i månens sken,
och uggleungar så ulliga, gulliga, nu bara sjunger
en enkel visa de ofta hört av far och mor.
Och hela skogen är med i den glada och kända refrängen,
som mamma Uggla har lärt sina duniga, fjuniga små.
Och därför om du än aldrig har mött din stora kärlek
så kom ihåg att från början så var de bara två!
Hon ropa:
...
Det värsta är att jag inte har tagit hem jobbet. Det här är min egen bokföring.
Så där ja! Nu har det brutit ut på allvar =).
Vem har skrivit denna låt
Går den att hitta?
Skicka en kommentar