Så klart

har jag tagit nya tag idag! Det måste man! "Ingen katastrof" som min granne brukar säga fast han ser ut som om han har råkat ut för minst två och åtminstone en gång gjorde det också.

Även om jag tycker att det mest är en fördel, så är väl mitt problem att jag går med känslorna på utsidan. När man har åkt på tillräckligt många smällar så stoppar man hela paketet i bakfickan. Det går jättebra tills det börjar bubbla, pyra och brännas och riskerar att utveckla sig till rena rama vulkanutbrottet. Då inträffar fenomenet att jag först blir så jävla överhänsynsfull, sedan analyserar jag sönder allt in i minsta detalj och till sist när jag har bestämt hur allting är egentligen överreagerar jag fullständigt. Någon som vill åka med i min alldeles egna berg- och dalbana för en femma och en fimp?

Morsning, korsning!