En olycka kommer sällan ensam

Jag har väl haft det lite för bra lite för länge så nu verkar det ha blivit dags för andra bullar. Veckan började helt enkelt med att jag blev uppsagd på jobbet. Arbetsbrist. Chefens fru tar över mina arbetsuppgifter. Tack för kaffet! I 8 år har jag jobbat där och trivts varenda dag i stort sett. Nu får jag se mig om efter nya utmaningar. Närmast tillhands ligger ju att se hur jag kan utveckla mitt företag men jag vill gärna göra något annat också som ligger utanför musiken.

Jag har en inneboende också som inte betalar sin del av hyran. Kombinationen arbetslös och dubbel hyra går ju inte ihop något vidare så jag måste verkligen ta tag i att få in någon annan illa kvickt.

Ja, det räcker väl för idag. Det som håller mig uppe idag är att kanske, kanske finns det ändå en liten chans till ljusning på relationsfronten. Jag griper gärna varje halmstrå.

Jag är slaktad

Det gick inget vidare det där. Avhängd, avpolleterad, föredetta ....... en erfarenhet rikare ....... på gott och ont. På plussidan står definitivt att min intuition inte svek mig den här gången heller. Det jag kände hände faktiskt. På minussidan ..... jag hade hellre haft fel. Jag kommer att sakna dig i allt jag gör - det har aldrig varit lättare att älska.

Som en lammunge på väg till slakt

så känner jag mig just nu. Försöker intala mig att jag inte ska måla fan på väggen och inte heller låta fantasin skena iväg med mig och måla upp skräckscenarier och samtidigt så vet jag (eller tror att jag vet) att om detta skulle leda till något positivt så hade initiativet kommit från annat håll.

Jag är rädd! Det känns overkligt att jag kanske är på väg att förlora detta som på så kort tid har kommit att betyda så mycket för mig. Och samtidigt undrar jag - är det verkligen möjligt att känna så fel? Hur kan någonting kännas så otroligt rätt om det inte är det? Jag vill inte ge upp det här. Jag vill verkligen inte ge upp det här men jag kan ju inte tvinga en annan människa att vilja samma sak. Keep your fingers crossed for me tonight!

Lek Vegas

Kom på att jag faktiskt borde skriva lite om Lek Vegas. Det är ett "lekland" i Haninge med en jättestor klätterställning. Ungefär som en förvuxen hamsterbur med gångar, rutchkanor, studsmatta m.m. Det är inomhus och där kan man släppa lös barnen och så springer de runt, runt och skrattar i 2 timmar. Fascinerande tycker jag. De har även en stor uppblåsbar hoppborg med rutchkana och barnbarnen tyckte verkligen att det var jättekul när vi var där i lördags. De lyckades t.o.m. lura mig att åka kana ett par gånger. Mycket skickligt manövrerat måste jag säga :-).

Efter en underbar helg

kör jag vidare med en ny vecka. I helgen har jag laddat batterierna med en dos av mina älskade småsmulor. Vilka underbara historier de hittar på. Vi tittade på bilder i en bok av en amfiteater i Turkiet, då säger ena smulan;

-Där har jag varit och då kom en man och han var jättedum mot mig och så tog han mig, så fick jag glasögon.

Eeeh ... jaha ..... tjejerna är 3,5 år och ingen av dem har glasögon. Var får de allt ifrån? I lördags var det party på lokalkrogen. Det har varit en del spelningar på helgerna nu och ganska lugnt på partyfronten så nu var det dags. Kanonkul som vanligt!

Utöver det så har helgen varit otroligt kärleksfull. Helt underbar och jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta så!

Så här kul kan man ha det.

Nu är tid för eftertanke

Vi är två vuxna människor som tycker väldigt, väldigt mycket om varandra. Som skrattar & gråter, sjunger, spelar, dansar och pratar om allt. Som tar tillvara på varje minut tillsammans och gör något värdefullt av den. Som vill somna & vakna tillsammans, lära av varandra, utvecklas och göra saker tillsammans. Som respekterar varandra. Det borde räcka men så enkelt är det inte. Man möts mitt i livet med människor, känslor, värderingar, planer och åtaganden omkring sig. Nu är tid för eftertanke. Går det att länka samman detta och få det att fungera? Jag hoppas det!

Oj, här går det undan .....

.... sa flickan. Grejorna som vi beställde från Tyskland i söndags kom redan idag. 5 poäng till Thomann.

I väntans tider

går vi, gubben och jag :-). Jag undrar om inte han är ännu mera otålig än jag. Vad väntar vi på då? Musik-grejor så klart! Jag har beställt en stämbox och straplocks till gitarren så att man slipper tappa den rätt som det är. Min otåligare hälft väntar på en "inspelningsmockapär". Han tipsade ju mig om att köpa en och jag tror att han blev lite avis ;-). Nu är grejorna i vilket fall som helst på väg men jag gissar att det tar ett par dagar till.

Jag passar på att tacka Frendo i Skogås för bra service. Lite gentlemannamässigt uppförande kan man ju alltid leva med. Jag köpte nya torkarblad och blev genast erbjuden att få hjälp med att byta dem utan kostnad. En eloge!!!

Lite glass-ur-byttan-terapi

gör alltid susen. Det kanske inte löser alla problem men det hjälper en helt klart att se ljusare & klarare på dem :-). Idag känns det definitivt bättre än igår även om jag inser att det inte blir lätt .... eller ens så som jag hade velat att det skulle bli. Livet är som det är - fullt av prövningar.

Jag tänker i alla fall ta en dag i taget och försöka njuta av stunden. Inte dra förhastade slutsatser eller låta min rädsla få mig att göra något dumt. Jag tänker från och med nu också försöka att inte låta mitt överdrivna behov av att visa hänsyn och min typiska förmåga att ta på mig andras smärta få styra hur jag agerar när ansvaret inte är mitt. Inte heller tänker jag låta det tvinga mig att ta beslut som jag inte är redo för. Jag är omringad av kärlek, det räcker så!

Ibland känner man att man lever

Det kan inte vara roligt jämt. Jag har otroligt mycket att vara tacksam för och för det mesta har jag det oförskämt bra men ibland sätter livet krokben för en så att man står på näsan. Helgen har inte varit bra ..... även om den haft sina ljusa stunder.

Först mådde jag själv dåligt p.g.a. den jäkligt envisa förkylningen som jag går och drar på. Det gick säkert åt 1,5 paket näsdukar för att hålla rent under näsan på spelningen i lördags. Det dök upp en hel del saker i helgen som gör att jag känner mig lurad på det som jag trodde skulle bli en riktig myshelg.

Jag tror att ni har förstått att jag är en människa som påverkas otroligt mycket av hur folk runt omkring mig mår och just nu har jag folk omkring mig som mår väldigt dåligt. Dessutom har livet gett mig en roll i en realitysåpa som jag inte har bett om. Jag vill inte vara där jag är nu men jag ser ingen enkel eller självklar lösning på hur jag ska ta mig därifrån.

Så där, då var jag färdiggnälld & klar! Nu siktar jag på en lugn och odramatisk vecka som förhoppningsvis kommer att innehålla en övernattning av småsmulorna på fredag. Jag längtar efter de små trollen så att det värker!

Okej, en snabbis ......

Jag hinner inte med. Inte någonting känns det som. Och om jag hinner så orkar jag inte. Och om jag både hinner och orkar så kommer det garanterat något annat emellan, ibland trevligt, ibland mindre trevligt. Dras fortfarande med den envisa förkylningen även om det sakta men säkert går åt rätt håll.

Igår hade jag en spelning. Jag vill tacka alla trevliga människor som åkte dit för att lyssna på mig. Ni är underbara! Jag kommer gärna tillbaka till Restaurang Castor i Tullinge. Härlig assistans fick jag också av Thomas Lindholm som hoppade in på ett antal låtar.

För tredje gången har jag nu försökt att få igång mitt trådlösa internet utan att lyckas. Jag gav upp, ryckte i nödtofsen och ringde en granne. Eventuellt kommer han hit lite senare och hjälper mig. Mina grannar är bäst!

Nu måste jag rusa ner i tvättstugan. Kramen på er!

Full fart igen

Nu rullar det på som vanligt igen ..... fast ovanligt ändå :-). Jag har t.ex. fått egen hemmanyckel ...... fast inte till min egen dörr ;-). Ensamma kvällar har bytts mot tvåsamma och gröten är god igen.

Nu ska jag ta mig iväg till musikaffären för andra gången på ett par dagar. Kom äntligen iväg och köpte nya strängar till gitarren här om dagen och skulle byta dem igår. Det gick inte skitbra. Lyckades ha av två pluppar som jag inte ens vet vad de heter men det är de man fäster strängarna i nederkant med. Fråga mig inte hur det gick till men går det att genomföra så nog sjutton lyckas jag, så idag blir det en ny vända för att skaffa nya pluppar. Snacka om I-landsproblem :-)!

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt

skrev Povel Ramel en gång i tiden men i mitt huvud känns det bra. Ordningen är återställd och jag vaknade i morse med mycket trevligt sällskap. Jag är inte riktigt kvitt förkylningen ännu men lyckades i alla fall genomföra en spelning i lördags och fick med beröm godkänt :-). Så hade jag ju hjälp av min alldeles egna gaffatejpsassistent också ;-). Nu hade vi ju ingen tejp att sköta så istället fick han hoppa in och spela några låtar. Hur kul som helst att jobba tillsammans! Me like! Nu ska jag snart sätta fart och laga lite mat åt oss :-).

Sakta men säkert

Något lite bättre är det med förkylningen idag. Jag trodde inte ens att det var möjligt att sova så mycket som jag har gjort den här veckan men det är det tydligen. Typ dygnet runt. I morse vaknade jag till slut efter min Törnrosasömn och kände mig relativt utvilad. Så jag tog en sväng till Västberga. Jag behöver hitta dit imorgon och just den delen av Stockholm finns inte med på min mentala karta. Så bäst att ta det säkra före det osäkra. Det var inga som helst problem, gick i ett nafs att åka fram och tillbaka. Skönt!

När jag kom hem började jag bråka med datorn. Jag har inte fått ordning på allt efter kraschen men nu har jag lyckats både med att komma åt och företagsmailen och installera skrivaren. Jag höll bara på att bli lätt vansinnig på vägen.

Nu ser jag bara fram emot morgondagen. Dels ska jag träffa min äldsta vän (jag vågar knappt säga så längre men det är sant i den bemärkelsen att det är den av mina vänner som jag känt längst) och dels får jag tillbaka min kärlek. Äntligen!

Skitpigg är väl att ta i

Egentligen är jag precis lika tokförkyld fortfarande men jag unnade mig en liten ljusglimt igår. Gjorde det jag hade tänkt att göra och av det blev jag väl varken bättre eller sämre ...... men lite gladare. Nu står tvättstugan på dagordningen. Inget som lockar precis men det måste ju göras.

Dotter vill att jag ska låna småsmulor tills imorgon men jag vet faktiskt inte om jag orkar det. Vi får se!

Däckad

Så har jag blivit tokförkyld då och det är jag ju knappast ensam om ...... men nog känns det som om det är lite extra synd om just mig ;-). Idag fick jag lämna återbud till thaimassagen men morgondagen har jag ingen som helst lust att boka av. Så jag snorar på allt vad jag orkar. Nyser och fräser och kurerar med vitlök, pepparrot, ingefära och c-vitamin. Och i morgon kväll är jag pigg ..... skitpigg!

Btw ..... på lördag är jag ännu piggare för då ska jag spela.
Så det så!

Ny dag - ny vecka

Igår gjorde jag en checklista för den här dagen. Nu är det nya tag som gäller. Jag har någon sorts maxgräns för att tycka synd om mig själv, den ligger på två dagar ungefär. Idag ska jag äta gröt och bli pigg och glad!

Listan såg ut så här:

Öppna ögonen - check
Kliv ur sängen - check
(Kan ev. göras i omvänd ordning)
Ta rätt på tvätten - check
Ta ett långt skönt bad - check
Mät golvet i sovrummet - check
Åk och köp ett golv
Svimma en timma - check
Känn efter hur det känns - check

Jag har redan kommit på att jag ska lägga till:

Ät gröt - check
Dra ut ett par kontoutdrag - check
Helst skriva färdigt en låt
Ring hyresvärden - check

En bit på vägen har jag redan kommit :-).

*uppdaterad efter hand*

Det mesta är nu avklarat. Något golv blev det inte, det var slut men det blev en del andra smågrejor. När jag kände efter så upptäckte jag att jag är förkyld som fan så det borde jag inte ha gjort. Nu är det bara låten kvar. Vi får väl se, kvällen är inte slut än.

Alldeles för mycket tid över

Jag har alldeles för mycket tid över till att fundera just nu.
Grubblar, analyserar, tvekar, vill, skrämmer upp mig själv, längtar, deppar ...... och gläds.

.

Jag påminner mig själv om varför jag är så försiktig med att släppa in folk i mitt liv och inser i samma sekund att det som gör mig sårbar och rädd är samma saker som gör mig kärleksfull och som ger mig möjligheten att verkligen lyckas i en relation - av vilket slag den än vara månde. För kanske första gången är jag på väg in i en kärleksrelation som inte på förhand är dömd att misslyckas, vare sig p.g.a mig eller min partner, eller "kosta" mer än den borde. Det skrämmer mig ...... och gör mig orädd. Nu hänger det på mig!

.

Jag visste att den här perioden skulle bli skitjobbig, se inlägget om Examensprov i separationsångest (jag fattar inte hur man länkar till tidigare inlägg). Jag vet också att den är nyttig, att jag har otroligt mycket att lära av att gå igenom detta och med tanke på hur jag mår så är jag inte riktigt färdig än.

.

Imorgon tar jag nya tag och om en vecka skiner solen, jag är där jag borde vara och en spännande resa tar sin början.

Det börjar inte så bra .....

Det är inte så kul att börja det nya året på varsitt håll, åtskild från den människa man så gärna hade velat dela ledigheten och de första skratten med. De liksom fastnar i halsen emellanåt. Det är tillfälligt men inte mindre påfrestande för det. Plussar man sedan på en begynnande förkylning också så förstår man kanske att jag börjar känna mig ganska ynklig nu. Som grädde på moset så kraschade min dator strax före jul men hoppet var gott om att kunna rädda filerna på hårddisken - det gick inte. Den är oläsbar .... borta ..... kaputt ..... finnished. Nu kan man ju inte välja men jag hade gärna behållt det gamla året ett tag till. Det var ett bra år och så här långt var det betydligt bättre än det nya även om jag ser fram emot fortsättningen på det här med stor tillförsikt.