Alldeles för mycket tid över

Jag har alldeles för mycket tid över till att fundera just nu.
Grubblar, analyserar, tvekar, vill, skrämmer upp mig själv, längtar, deppar ...... och gläds.

.

Jag påminner mig själv om varför jag är så försiktig med att släppa in folk i mitt liv och inser i samma sekund att det som gör mig sårbar och rädd är samma saker som gör mig kärleksfull och som ger mig möjligheten att verkligen lyckas i en relation - av vilket slag den än vara månde. För kanske första gången är jag på väg in i en kärleksrelation som inte på förhand är dömd att misslyckas, vare sig p.g.a mig eller min partner, eller "kosta" mer än den borde. Det skrämmer mig ...... och gör mig orädd. Nu hänger det på mig!

.

Jag visste att den här perioden skulle bli skitjobbig, se inlägget om Examensprov i separationsångest (jag fattar inte hur man länkar till tidigare inlägg). Jag vet också att den är nyttig, att jag har otroligt mycket att lära av att gå igenom detta och med tanke på hur jag mår så är jag inte riktigt färdig än.

.

Imorgon tar jag nya tag och om en vecka skiner solen, jag är där jag borde vara och en spännande resa tar sin början.