onsdag 10 mars 2010

Jag tappade fotfästet lite

men nu står jag på benen igen. Jag trodde helt enkelt att jag var starkare än vad jag är, att jag kunde låta bli att ta åt mig, att jag hade distans. Det har jag inte. Jag kommer alltid att ta åt mig, alltid ta illa upp när folk spelar spel, alltid att få ångest av det jag inte förstår. Det är bra! Det betyder också att jag alltid kommer att bry mig om de som står mig nära, älska dem jag älskar, vilja lita på. Nu måste jag bli bättre på att både släppa in och slänga ut. Om du inte vill mitt bästa så lämna mig ifred! Det finns ingen anledning att såra varandra, det är redan gjort.

Inga kommentarer: