Obegripligt

Jag läser en blogg ibland, skriven av en ung mamma som just blivit tvåbarnsförälder. Hon spyr galla över dagisreglerna, dagispersonalen och dagistaxan. Beklagar sig över att äldsta barnet bara får vara på dagis 15 tim./vecka när hon är hemma hela dagarna, över att personalen påpekar att, det fortfarande lilla, storasyskonet behöver mer tid med sina föräldrar under den stora omställningen, över att det kostar pengar med dagisplats även när barnet inte är där o.s.v.

Jag blir mörkrädd! Hon är ju inte ensam, det är en uppfattning som jag har hört förut. Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem? Att man måste jobba är ju en sak men när man är hemma? Vad är det för konstig inställning att det är en självklarhet att andra ska ta hand om ens barn? Varför är man inte tacksam över att personalen tycks ha kompetensen att uppfatta barnets behov? Jag ska berätta en hemlighet när det gäller dagistaxan. Hyran för lokalerna & gården, personalens lön & sociala avgifter m.m. ska betalas även när ditt barn har semester. Det är tillgången till platsen du betalar för. Vem ska betala annars? Jag, via skattsedeln? Det gör jag ju redan. Fråga din kommun vad en dagisplats egentligen kostar i månaden och jämför med den struntsumma du betalar.

Nu är just den här mamman ganska ung men det är inte hela sanningen bakom de här åsikterna för dem har jag hört sedan mina barn var små och jag läser bloggar med ännu yngre mammor som är betydligt mognare än så.