Det är nåt konstigt med mig

jag tycker inte att man ska ragga på andras karlar (eller tjejer för den delen) men folk är olika. En del människor tycker att det är roligare så, eller tryggare. För om man får nobben av någon som är upptagen så beror det ju på att han är upptagen och inte på att man inte duger och om man får napp så måste det ju bero på att man är mycket bättre än det han redan har, eller hur? Så har man jävligt dålig självkänsla och ingen respekt för andra människor så är det ju ett perfekt sätt att gardera sig på.

Mina rester får ni gärna ta, jag ska inte ha dem. Den dagen jag hittar en partner så behöver jag inte se mig över axeln för om jag behöver det så är det inte längre intressant.

Jag pratar inte om den stora kärleken som slår ner som en bomb och som har förutsättningar att vara. Den kan säkert slå till i vilken situation som helst även om jag skulle ha väldigt svårt att se den genom mitt dåliga samvete i ett sådant läge. Nej, jag pratar om dem som gång på gång blir handlöst förälskade, nästan alltid eller ofta i någon som är upptagen. Som drar fram som ångvältar och förstör folks tillit till andra människor och urholkar sin egen moral och självkänsla lite till för varje gång även om de inte ser det själva. Det är verkligen en no-win situation.